Puscas

varje gång jag tänker på att jag ska bli danslärare så mår jag illa. funderar på att skita i allt. jag hinner liksom inte med. jag vill inte vara den som ger upp, den som inte tar chansen.  men jag kan inte vara rädd för att missa allting hela tiden heller, det funkar inte så.

jag vet hur glad och hur stolt jag skulle bli om jag genomförde det här, men ibland kommer man till en viss punkt när man helt enkelt inte orkar mer. jag har nått den punkten nu.

jag har faktiskt redan bevisat förr mig själv att jag klarar det. min danslektion gick ju så jävla bra, mitt självförtroende höjdes till max. därför känner jag att jag redan bevisat att jag skulle kunna fixa det, är bara så stressad just nu att jag egentligen inte har lust att lägga tid på det.

det finns så mycket delar i mitt liv som är viktiga för mig. Dansen är en del och jag är rädd om den delen. för mig har dansen alltid varit ett sätt att koppla bort allt annat, alla moment som varit stressiga och jobbiga. nu har även dansen blivit ett sånt moment och jag vill inte ha det så. därför funderar jag på att släppa lärargrejen, bara för att vinna lite mer tid och bli en lite gladare människa för just nu så funkar det inte. men jag har inte riktigt bestämt mig ännu.